Långfilmsdebutanter berättar

Publicerad: 2014-10-20

På STOCKmotion samlades långfilmsdebutanterna Amanda Adolfsson, Anders Hazelius och Sanna Lenken i ett samtal med Anne-Marie Söhrman Fermelin och publiken, som till stor del bestod av andra Stockholmsfilmare.
Amandas långfilm UNGA SOPHIE BELL är den vi kommer att kunna se först, premiären är på Stockholms filmfestival nu i november. Filmen är inspelad i Skåne och Berlin och ljudmixen låstes dagen innan samtalet ägde rum!
Amanda har senaste året deltagit i talangprogrammet Pure Fiction och har en bakgrund som omfattar regilinjen på STDH och en rad uppdrag som inspelningsledare och FAD.
Anders Hazelius arbetar på en entimmas film för bl a SVT, men stöd av Moving Sweden. Han befinner sig mitt i klippningen. Anders har gått Manuspiloterna och Filmhögskolan i Göteborg och jobbat mycket som scripta och regisserat både kortfilmer och reklamfilm.
Sanna Lenken kunde tyvärr inte närvara fysiskt, men deltog med erfarenheter och tankar genom ett personligt filmklipp.
Anne-Marie:
Hur upplever ni skillnaden mellan långt och kort?
Amanda
-Det är jättestor skillnad, långfilm är en apparat som innebär mycket mer förväntningar.
Anders
-Ja det handlar om mer pengar, fler intressen, större press. Innerst inne har man inte mer aning om vad man håller på med, men man får frågan varje dag. Samtidigt har man mer på fötterna med längre format.
Amanda
-För mig är förproduktion och klippning mest ångest, där finns oändliga möjligheter. Inspelningsmiljön är jag väldigt trygg i från alla andras projekt jag jobbat på.
Sanna
-Något av det mest utmanande var att en av nyckelrollerna, en 11-årig flicka hittades först kort inpå inspelning. Sedan följde sju veckors intensiv med tuffa scener.
Zanyar Adami:
Hur gör ni för att orka under så lång tid och för att andra ska orka?
Anders
-För mig har det varit viktigt med en flickvän som inte är inblandad som man kan tömma med.
Amanda
-Fotografen och jag bodde ihop och kollade ofta material i bilen till och från inspelning. Där kunde vi fånga upp varandra, tömma och stötta.
Sanna
-Annika Rogell, producent, har gjort att jag inte känt mig ensam men också fotografen Moritz som jag inte kände innan blev en vän. Jag har också kunnat ringa andra regissörsvänner som Amanda och Maria Eriksson.
Och nu under klippningen är min klippare Hanna Leijonqvist ett stöd.
Sanna fortsätter med några tips:
-Omge dig med människor som är ja-sägare när de ska säga ja och som säger emot när de ska det. Se till att ha några få som du litar på. Fira också varje delmål med ett glas champagne för vägen är kantad med så många ja och nej att det är lika bra att fira när man kan.
Mat och dryck verkar viktigt för alla tre, men smaken är olika:
Amanda
-Jag måste äta bra frukost. Det ska vara ägg och havregrynsgröt och så måste jag sova 8 timmar annars funkar jag inte.
Anders
-Bra mat är nästan viktigare än teknik, så viktigt för inspelningens stämning. Det är också viktigt för att man ska ha kul ihop, att det inte får bli för pretentiöst eller att jag kommer in i en roll där jag går runt och lider hela tiden.
-Att våga bråka eller visa sig svag kan också vara väldigt förlösande och rensa ur systemet.

Anne-Marie:
Hur jobbar ni med skådespelare?
Sanna
-Viktigast är att veta att alla har sina plus och minus. Det gäller att se till att identifiera skådespelarnas innan inspelning så man är förberedd på var utmaningar finns.
Anders
-Bästa sättet att repa är att laga mat ihop! Improvisation tar jag till om jag märker att skådespelare börjar regissera sig själva, då kan man behöva rycka undan mattan för att skärpa situationen, men det bygger på ett förtroende.
Amanda
-Jag jobbar gärna länge med karaktärsbyggaande improvisation där vi tar ut saker. Det är bra för att ge dem erfarenheter med sin karaktär och med varandra, och för att bygga en bra backstory.

Lovisa Sirén:
Vad var det svåraste, vad önskar ni att ni vetat innan?
Anders
-Jag har haft en skrivprocess på tre år, det hade kanske vara bra att veta innan för man tror ju alltid att man ska spela in till sommaren.
Amanda
-Det svåraste är att skölja bort sånt man ångrar. Gradingen förvånade mig genom att vara skitsvår, jag trodde det skulle vara jättekul och gå jättebra men det var så svårt. Det hade jag gärna vetat tidigare. Då hade jag kanske avsatt två dagar i ett tidigt skede för att sätta en look med grading och fotograf.

Maria Eriksson:
Kan man tänka att casting av team lika viktigt som casta skådespelare, hur tänker ni, vad är viktigt – smak eller personkemi?
Anders
-Jag försöker tänka att jag ska ta personer som gör mig bra, ger mig lust och får mig att vara spontan, inte personer som får mig att känna mig dum.
Amanda
-Det är viktigt med erfarenhet av inspelningar och lågbudgetproduktioner. Jag prioriterade att de som var runt skådespelarna skulle ha rutin och erfarenhet, sen hade vi personer som var gröna och nya i andra positioner.
Några avslutande tips?
Amanda
-Som regissör måte man vara insatt i det ekonomiska för att kunna göra val och prioritera!
Anders
-Jag och många med mig har nog gått och drömt om den perfekta producenten som kan göra allt för en. Jag tror man måste växa upp och fatta att man måste ta ett stort ansvar själv.
Sammanfattat av Karin Ekberg