Minnen från Uppsala talangdagar
november 6th, 2012 by Fadi Chamoun”Jag tycker ofta det är jobbigt att vara på kortfilmfestival och möta filmare, det är ibland säljig stämning, men det har inte varit så här. Fokus har varit på att lyfta varandra, det bär jag med mig. Jag hoppas vi träffas fler gånger”. Orden är David Wrannebys, en av 19 deltagare på Uppsala talangdagar. Gruppen unga filmare följde ett tvådagars skräddarsytt program som inleddes med en provpitch med de sex filmare som valt att anmäla sig till festivalens kortfilmspitch. Alla kom stärkta ur övningsomgången och potentiella konkurrenter blev snart vänner och varandras bollplank kring förbättringsmöjligheter inför fredagens stundande pitch inför publik.
-Jag brukar ha svårt att känna mig som en del av ett sammanhang. Men kvällen då vi övade våra pitcher för varandra kändes det verkligen som jag var det, tack för det, sa Anna Johansson från Skåne.
Senare samma kväll presenterade sig samtliga deltagare för varandra med hjälp av en bild. Många hade gått en liknande väg in i filmandet, via folkhögskolor som t ex Brobygrafiska, Fridhem och Birkagården. Med på plats var också Anne-Marie Söhrman Fermelin och Karin Ekberg från Filmbasen, Hanna Sohlberg och Joakim Strand från Film i Skåne, Ylva Liljeholm från Film på Gotland och Jerry Eriksson från Örebro.
Fredagen inleddes med sex mycket välförberedda pitcher inför publik och en jury, bestående av Helena Ingelsten (svt kortfilm), Johanna Bernhardsson (dokumentärfilmsregissör) och Anders Emanuelsson (producent). Det eftertraktade pitchpriset, 25 000 kr från SFI:s kortfilmskonsulent Andra Lasmanis, gick till Filmbasenfilmaren Zanyar Adami med fiktionsprojektet Krigsduvor.
Stopp, en av Filmbasens samarbetspartners i teknikcheckssatsningen, bjöd sedan på lunch följt av ett teknikseminarium om postproduktion.
En uppskattad programpunkt var ”Would you buy this?” där tre av gruppens deltagare visade egna filmer som bedömdes av representanter från UR, Filmkontakt Nord, Folkets bio och bolaget Diagonalfilm, utifrån filmernas distributionspotential i olika kanaler. Filmkontakt Nord jobbar på att få kortfilm ut i fler nordiska kanaler, det är t ex bara finska Yle och svt som har kortfilm i tablån nu. FKN bistår gärna filmare med råd för var en film kan funka, och ger tips på internationella salesagents. Detta gäller både för kort- och dokumentär.
Först ut var Jon Carlstedts NÅ, en 2 minuter lång film på norska. UR sa ja till filmen, eftersom den säger mkt på kort tid, ärtekniskt spännande, och de letar efter film med annat språk än svenska. Anna Harding, från folkets bio nämnde väntrumsfilm, ett samarbetsprojekt med Film Stockholm, där man får betalt för verket, inte per minut. Anna berättade att hon ofta blir uppringd av folk som vill ha något kort, men ändå komplext för att starta upp evenemang. Hon tyckte NÅ var perfekt för sådana rekommendationer.
Därefter visades VERAS VILJA av Josefine Camitz, en dokumentär om åldrande och kärlek. Filmen gick hem både hos Filmkontakt Nord som såg en stark festivalfilm, och hos Folkets bio som distribuerar kortfilm. Viktigt att tänka på är rättigheter till musik, även bakgrundsmusik som t ex en skiva som spelsal en huvudkaraktär, samt ljudmixen.
BÄTTRE I BERLIN, Mikael Bundsens avgångsfilm från Göteborg är lite längre, vilket gör att man kan få lite mer betalt om man säljer filmen, men det kan bli lite svåra med tv:s stränga slottider. Även här hade panelen konstruktiv kritik på ljudbilden. De såg en festivallansering framför sig och förmanadefilmarna i publiken att vara noga med att inte tillgängliggöra mer än trailer på t ex YouTube – festivaler tar inte emot en film som visats fritt tidigare.
En annan programpunkt var mötet med gästande internationella regissören. Där möttes vi av ett holländskt team som finansierat sina filmer genom Crowdfunding, men främst genom att gå runt på kortfilmfestivaler och prata för sitt projekt och samla namn på intresserade donatorer, och ett finskt team som skapar konstnärlig film utifrån tekniska specialfunktioner. De berättade med ett skratt att de gjort sammanlagt 28 min film på sju år!
Värdefulla konkreta råd på vägen gavs av Kalle Wachtmeister som föreläste om ljudets betydelse för berättelsen. Han uppmanade regissörerna att tänka ljud redan på manus och förproduktionsstadiet, genom att ställa frågor om hur man kan berätta med hjälp av ljudet. Vid inspelning ansåg han det viktigaste vara att säkra en bra dialog. Han uppmanade alla att tänka ljud redsn i manus och vars kreativ med att berätta med ljudet!
Deltagarna fick också möjlighet att fråga ut kortfilmskonsulenterna på SFI och SVT – vi har samlat det i en separat artikel som du hittar här.
Som sista programpunkt på de intensiva dagarna fick alla deltagare dela med sig av ett bra minne, och/eller berätta om hur de ville ha det om tre år. Vi samlade några röster:
”Det finaste är att man lärt känna nya människor, det har gått ovanligt fort för man har mycket gemensamt. Det bästa var när jag såg Josefine Camitz film, den var fantastisk, jag blev väldigt berörd, det kommer jag bära med mig.”
Ida Lindgren
”jag blev imponerad sv picthernas höga nivå, inspirerad av att alla var så duktiga. Brukar ofta vara kritisk, kände här att jag bara var imponerad. Vill nu tillbaka till monitorn och göra mer film, personlig film som väcker frågor.”
Miro Anter
”Allra bäst var stunden när min pitch var klar, det var jätteskönt för jag kunde äntligen slappna av. Väldigt trevligt innan och efter…”
Feronia Wennborg
”Det är häftigt när man samlas så här, blir som en ickevärld eller familj. Så kallt ute och varmt inne dessa dagar. Vid frukosten i morse kändes det som vi känt varandra flera år.”
Martin Klevegård
”Mitt bästa minne är nog gruppfotot, att stå tillsammans m människor som har samma energi. Då passerade en kille som log och gjorde v-tecken, för att vi såg så sköna ut tror jag, som att han också ville vara med.”
Simon Vahlne
”Ett bra minne är första kvällen då Feronia, Ellis och jag pratade om hur vi alla misslyckats med slutprovet på Stdh och varför, den ena historien värre än den andra. Jag gillade också en tecknad kortfilm från fyrtiotalet om två gamar som skulle äta upp varandra och ljudkillen som gjorde hästljud med munnen.”
Erik Lindeberg
”Blandning mellan skräck och pepp. Funkar verkligen med schemalagda sociala aktiviteter. Imponerad av pitcherna!”
Amanda Angelman
Bland framtidsvisionerna var det många som strävade mot att hitta en ny plats, konkretisera sina långfilmsidéer, hitta likasinnade eller kreativa sammanhang där det finns både lugn och sällskap.
Läs också gärna denna artikel av Ylva Liljeholm, konsulent på Film på Gotland: Våga visa kortfilm